belowfifty

Jag har en vän som trillade i den här skiten långt innan jag gjorde det. En vän som jag har stöttat och hjälpt medan jag har glömt mig själv. Hon har varit ovetandes om mina problem fram till denna helgen då hon med menande blick sa att jag inte var så smal senast vi sågs. Nu är jag bara så rädd att hon ska börja bry sig mer om mig än om sig själv. För jag har sett hur långt det gick för henne ett tag, och det är direkt farligt för henne att börja ta någon annan under sin vinge. Vi behöver stöd båda två, men jag tror inte att vi kan stötta varandra. Det är så lätt att glömma sin egen sjukdom när man tänker på den andras. Omedvetet blir det en äcklig kamp om vem som är värst. Hur sjukt är inte det?