Nu kämpar jag.

Åtta dagar. Mer än en vecka. Galen ångest men ändå ett glatt humör. Jag tar mig sakta men säkert ur skiten. Jag är så trött på att hata mig själv. Nu ska jag upp över femtio.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0