belowfifty

Det är när jag inte är med Prinsen på länge som jag rasar i vikt. När jag är med honom kan jag äta vad som helst, så länge han också äter det. När han säger att han inte är hungrig, då är jag inte heller hungrig. Säger han att han vill ha hamburgare, då vill jag också ha det. Det är som att han omedvetet bestämmer vad/när jag ska äta. Det är hemskt. Han har inte bestämt att det ska vara så, det är jag som har hittat trygghet i honom. När jag inte är med honom, när jag inte vet när eller vad han äter, då blir jag osäker på mig själv och äter inte alls. Hur fan kommer jag ur detta?