belowfifty

Jag har en vän som har stått vid min sida genom hela den här tiden med problem. Hon stod med mig och stöttade mig redan innan jag visste att jag hade ett problem. En sådan vän borde alla ha. Och ni som inte har en sådan vän, försök att vara en. Då gör du någon annans liv mycket ljusare och lättare att leva.

Idag var hon sådär jättebra som bara hon kan vara igen. Jag har halkat efter i skolan på grund av mina monster i huvudet, prioriterat att försöka vara glad istället för skolarbete. Men nu har jag i alla fall kommit på att jag vill ha ett slutbetyg och utan det jag har halkat efter i så kommer det inte att hända. Så idag sa hon till mig, med en blick som grävde djupare än en slaktarkniv, att jag måste ta tag i det. Om jag så måste bli sparkad i röven varje dag så vill jag aldrig byta bort hennes sparkar. Min klippa i vardagen.