Hjärnspöken.
I fyra dagar har jag nu ätit alla mål mat och mycket varje måltid. De första två dagarna gick bra, men nu har ångesten kommit ikapp mig. Jag vill lägga mig ner mitt på gatan och bara skrika. Det finns någonting inuti mig som säger att jag inte är värd det jag äter. Det börjar bli jobbigt nu, men jag ska hålla ut. Jag ska klara det.
Mamma och pappa vet. Jag berättade för dem för fem dagar sedan. Det blev ett kaos jag inte hade räknat med, men förmodligen var det väl grundat på rädslan de känner, antar jag. De vet ju inte vad som pågår i mitt huvud. Det vet ju knappt jag heller...
Kommentarer
Trackback
